För två matcher sedan, fyra matcher in på säsongen, låg Brynäs sist i tabellen med futtiga två poäng och ett målsnitt på osannolika ett mål per match! I det läget, när många högt och ljudligt kräver en Pavel Brendl, kontrakterar Brynäs en ratad bjässe till back…

Valde man då, som många gjorde, att fokusera på det negativa såg det onekligen mörkt ut. Själv såg jag saker som gjorde mig lugn, sensationsdolda detaljer såsom:

1. Efter fyra matcher hade Brynäs släppt in minst antal mål av samtliga lag.
2. Efter fem matcher var Brynäs fortfarande obesegrat på bortaplan.
3. Efter fem matcher hade Brynäs inte förlorat med annat än uddamålet.

En stor anledning till det är att Jacob Markström verkar ha hittat tillbaka till det stabila storspel han förfogade över innan JVM i fjol, men det defensiva grundspelet sitter och det är som vi alla vet grunden till framgång.

Kvällens seger mot serieledarna var frukten av det grundspelet, kryddat med ungdomlig entusiasm och en del tur. Här är mina kortreflektioner:

• Anton Rödin, vilken frisk fläkt. Ordnade två utvisningar i första perioden och ställde till allmän oreda i HV-försvaret när han var inne.
• Simon Bertilssons hastiga sorti ur den första perioden vilket gav Simon Löf möjligheten att prova vingarna. Han hade det svårt, mycket svårt, att stå emot mitt i värsta HV-stormen. Tur att backkollega Lars Jonsson återigen var mycket bra.
• Storspelet från båda målvakterna. Liv höll HV kvar i matchen under första halvan och ”Markan” bäddade för segern när HV dominerade stort under resten av matchen.
• Jan Karlssons utbrott på sina spelare när han tvingats ta time-out efter halva den första perioden. HV ryckte upp sig en kort stund men föll sedan tillbaka i gamla synder igen.
• Teemu Laines filmning i slutet på andra perioden som resulterade i ett fem mot tre-överläge för HV. Jag brukar inte klaga på sånt här men reprisbilderna medgav inga tvivel.
• Andreas Dackells direktkanon till 1-0. RÄ RÄ RÄ, RÄTT UPP I KRYSSÄ FRÅN BLÅ (den som har tillgång till den låten i någon form, eller vet hur den kan införskaffas, vänligen kontakta mig )
• Lauritzens sköna men ologiska 2-1-mål. Ödets ironi att jag suttit och förbannat karln för att han aldrig går på mål utan alltid viker av efter slagen passning eller skott. Nu gjorde han allt rätt och petade in Hansens fina förarbete. Jublet från de 8000 på läktarna var mäktigt.

Vi började från botten, det är resan som räknas, nu kör vi!