Har just läst en skön intervju med en av mina idoler från tiden då jag på allvar började intressera mig för hockey. Åke Liljebjörn, klassiskt skolad målvakt med en glimrande plockhand. Jag befann mig på ståplatsläktaren bakom den dåvarande brynäsmålvakten när denne klarade ut ett två mot noll-läge! genom en sidledsförflyttning och en fantomplock. De stående ovationerna efter den insatsen ville aldrig ta slut. GD klockade hyllningarna till 45 sekunder vill jag minnas. Där och då etsade sig namnet Liljebjörn fast i min hjärna och minnet av den sekvensen är en av mina kära livet ut-följeslagare.
Ta och läs intervjun med Åke Liljebjörn hos Kristin på läktaren vettja.
En upplevelse att minnas alltså. Antar att jag knappt var född när detta ägde rum;-)
Vad vill du säga med det? Va? Va? Va?
Jag kan faktiskt inte placera minnet så bra i tiden, men det borde ha varit i början på 90-talet.
Haha:-) Eftersom min ålder har börjat ge mig komplex tar jag VARJE chans att framstå som ung;-)
Inget sådant tillfälle får gå mig förbi:-)