Brynäs och Linköping bjöd igår på säsongens bästa underhållning i Läkerol Arena. I och för sig var spelkvaliteten klart undermålig - Brynäs var minst dåligt och vann välförtjänt - men det hände så mycket märkliga saker, saker som fick mig att åka hem med ett förbryllat leende på läpparna.

Här är min minnesbildslista:

• Czarnecki kör med Anders Lindbäck i mål. Det kändes naturligt med tanke på Markströms svaga insats nere i Göteborg, men också vågat med tanke på Linköpingsmatchens betydelse. Med facit i hand var det dock helt rätt val. “Limbäck” storspelade och måste få fortsätt förtroende, närmast borta mot Rögle.
• Elitseriens bäst avlönade spelare kommer fri mot Anders Lindbäck som sträcker ut och parerar dragningen med benskyddet. Om Hlavac gjort mål där hade matchen fått ett helt annat ansikte.
• Juuso Hietanens stora backspel värmde. Bra fart på skridskorna och smartness som gör honom till en av elitseriens svåraste försvarsspelare att möta. Vid hans vägvisande 1-0-mål följde Juuso med Ove Molin och Mads Hansens spelvändning och fick till slut pucken framför Mika Noronen i LHC-kassen. Det målet fick den dittills jämna matchen att tippa över i Brynäsfavör.
• Ivan Majeskys idiotutvisning som föregick 2-0. Johan Alcén sprutar is på LHC-målvakten och Majesky markerar med en knuff i ryggen långt efter avblåsning. Det blev varken hackat eller malet men två minuter på botbänken. Brynäs behövde bara sex sekunder av det numerära överläget för att näta. Enkelt, Dixon tekar bak till Nolander som passar över till backkollegan Lars Jonsson. Pang! Direktskott efter isen.
• Granströms interference två minuter senare visade sig vara lyckosam. 22 sekunder in på det numerära underläget hade Brynäs ökat på ledningen med både 3-0 och 4-0. Först en megatavla av debuterande Mika Noronen som ger pucken till Stephen Dixon bakom eget mål och ramlar på kuppen. Kanadensaren hade all tid i världen att förflytta pucken tillbaka till det numera tomma målet och peta in 3-0. Direkt på nedsläpp ger en LHC-back pucken till Dackell som utan större ansträngning kan åka ensam mot LHC-målvakten och peta in 4-0. Noronens ryggsprattlande ingripande imponerade inte nämnvärt.
• Hlinkas volleystyrning till 4-1 var en riktig delikatess och orsakade en smula nervositet. Obefogad nervositet skulle det visa sig.
• Widings 5-1-mål i mitten på tredje punkterar matchen efter att Linköping trots stundtals stark press inte lyckats reducera.
• 6-1-målet av Ove Molin var matchens läckraste. Två mot ett-läge men istället för att passa Mads Hansen som alla väntade stänkte han upp pucken i närmsta krysset med ett rappt handledsskott.
• Jämtins frispel i slutet. Åkte och letade bråk men fick det inte så han rappade Widing fult över klävecken. Mitt framför domaren som dömde matchstraff. Därefter uppstår en av de märkligaste scener jag sett på en hockeyrink:
• Jämtin försvinner in i den utdragbara spelargången, att någon form av tumult uppstår förstår vi indirekt på att först materialförvaltare Mattias Pettersson och sedan linjeman Winge rusar in i gången efter Jämtin. Gången, som är som ett utdragbart avlångt och mycket smalt tält börjar kränga våldsamt. Tankarna går till en tecknad serie och man förväntar sig att se pratbubblor med ord som TJOFF och ARGHH. Surrealistiskt.
• Kompisen skämtade om att Jämtin förmodligen träffat på Micke Sundlöv, även han känd för sitt temperament när det begav sig. Kompisen fick rätt.
• Hockeyombudsmannens plingande i tid och otid var bara irriterande.

Mer läsning:

• Här slås Brynäs sportschef ner
• Förbundsordföranden fördömer
• Krönikör på Corren fördömer och kallar det inträffade för svineri.
• Jämtins och Sundlövs versioner av det som hände går isär