Eftersom jag inte hade möjlighet att själv se och bedöma domare Rådbjers insats i Djurgårdsmatchen senast så fick jag förlita mig på mina källor. De var eniga. Kraftfullt eniga. Brynäs hade blivit rånade på minst en, möjligen tre poäng. Omräknat med hänsyn till matchens sexpoängskaraktär blir det fyra, respektive sex! poäng. De var upprörda.

En bra sak med eländet var dock att nu skulle Modo i matchen efter få sota för Stockholmsdomarens antibrynäsaktioner. Så blev det också - till en början. Brynäs öppnar med tre femmor och dominerar stort med energirikt spel. Den första perioden slutar 1-0 vilket var i underkant. Ledningen borde varit större.

Men, det blev inte den överkörning vi hade hoppats på. Modo gör tre mål på sin enda chans i mittperioden och skaffar en ointaglig 3-2-ledning inför sista. Förutom det plågsamt ineffektiva powerplay-spelet (nu är man sämst i den grenen, sex raka minuter utan målchans talar sitt tydliga språk) så kunde vi irritera oss på:

1. Niklas Sundströms 2-2 var solklar (läs misstänkt, vi var som sagt irriterade) hög klubba
2. Victor Hedman, som ligger med dödsspasmer (jag överdriver tyvärr inte) efter Dixons bentackling, var inte värre skadad än att han kunde spela i bytet efter - och göra mål i det fyra mot tre-spel som blev resultatet. AAARGH!

Efter halva matchen kändes det som att Brynäs höll på att bli bestulna igen, sportsligt bestulna denna gång, men när slutsignalen ljudit var det bara att acceptera och erkänna att rätt lag vunnit. Brynäs var aldrig nära i den tredje perioden. Man orkade inte och för en gångs skull kändes truppen oroväckande tunn.

Det är många som undrat varför uppdateringarna på den här bloggen varit i det närmaste obefintliga den senaste tiden. Tyvärr måste jag erkänna att jag varit tvungen att prioritera bort skrivandet här på sistone, och dessvärre syns heller ingen ljusning. Så, ett ursäkta ett lite halvdesperat rop på hjälp; Den som vill hjälpa till att hålla bloggen levande (eller ta över den) får gärna kontakta mig.