Finns det något mer talangfullt än en junior? Varje år dyker det upp spelare med talang så det räcker och blir över. Varje förening har spelare med en träningsvillighet som skulle göra Charlotta Kalla avundsjuk. I vår förening har vi under åren sett många talanger komma och gå. Kim Sunna, Jonas Floberg, Stefan Lundkvist och Rickard Gynge är bara några exempel på riktigt bra juniorspelare, men som också är exempel på spelare som ännu inte tagit det sista steget till elitnivån. Det finns lika många orsaker till varför som det finns spelare. Min poäng är att det inte räcker att bli uttagen till ett JVM eller att ha sitt namn på matchtröjan i en elitserieklubb för att bli en spelare som gör verklig skillnad på banan.

Under de senaste decennierna har vi fått se några juniorspelare dominera i seniorsammanhang. Jag tänker på spelare som Mats Sundin, Peter Forsberg, Henrik Zetterberg och jag vill också nämna Nicklas Bäckström i det här sammanhanget. Spelare som redan i junioråldern varit bra varje kväll, varje match och på varje träning. Spelare som en blind kunnat se ska bli någonting alldeles extra. Det finns naturligtvis fler exempel, men dem är inte många…

Det mest vanliga är att det tar några år för en junior att utvecklas till att bli en riktigt bra seniorspelare. Brynäs har gjort en medveten satsning på juniorverksamheten under de sista åren. Vi ska därför ha tålamod med spelare som Johan Alcén, Emil Sandin, Jonathan Carlsson, Simon Bertilsson och Jakob Silfverberg. Jag är övertygad om att satsningen från klubbens sida är riktig. Vi kan däremot få vänta några år innan vi - på allvar -  får se vad dagens juniorer kommer att prestera i våra färger.

Behöver jag påminna er om att det pågår ett JVM i ishockey? Många av oss har ryckts med i det fantastiska intresse årets upplaga av Småkronor skapat genom sina resultat. Vi beter oss som tv-pucksföräldrar allihopa. Det är som om alla hockeyintresserade svenskar slagit samman alla klubbar, distrikt och knattelag till ett gemensamt lag. Vi vakar oss genom nätter för att se några unga killar leva ut sin dröm. Natten mot tisdag spelas finalen. För flera av spelarna kommer det närmaste dygnet att vara det största de kommer att uppleva under sin hockeykarriär.

Oavsett hur det går, hur matchen ser ut eller vilka som vinner tänker jag njuta av att 60 spelare och ledare ska få leva ut sin dröm. Det ska bli en fröjd för ögat och tanken att se spelare göra sitt yttersta utan att fundera över morgondagen. Spelare kommer att göra misstag som kommer att härda dem i deras sätt att spela ishockey och spelare kommer att göra dragningar som man kommer att berätta om för alla som vill lyssna under lång tid framåt. Vi kommer att få se en match där någon blir hjälte, någon annan syndabock och en Per Mårts prata om sin stolthet över grabbarna.

Någon fler än jag som kommer att hålla ett extra ögon på Markström och Anton Persson i kväll? Tänkte väl det…

Erik från Sossehockey