I julaftonens Gefle Dagblad fanns att läsa en intervju med den pånyttfödde brynäsforwarden Ove Molin. Trevlig läsning, men det intressantaste kom i slutet. Ove Molins svar på frågan om han saknar Pavel Brendl var aningen oväntat:
– Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknade honom. Det är en otroligt vass målskytt. Bilden av honom har blivit lite felaktig, han spred inte dålig stämning i laget. Han har sin spelstil och vi försökte bädda för honom.
På den här punkten verkar Molin och Brynästränaren ha olika åsikter, och en sak är nog säker: känslan är inte ömsesidig.
Om Brendl spred dålig stämning eller inte var väl inte det egentliga problemet utan det som Ove själv nämner “han har sin spelstil och vi försökte bädda för honom.” Enligt mig säger det de mesta, hockey är ju ett lagspel och kan inte bygga på att allt ska gå genom en spelare. Dessutom skapar det, anser jag, en situation där ett sådant fokus på en man riskerar att sänka självförtroeendet på en del andra presumtivt goda avslutare i laget.
Och för att koppla till dagens Brynäs tycker jag samma tendens till felfokusering finns när det gäller Daniel Widings roll i PP.
Jag är böjd att hålla med, även om jag nog tycker att Widings nuvarande roll i powerplay inte kan jämföras med Brendls i fjol. Men om det nu är som du säger, att vi söker för många avslut från Daniel Widing, kan ju det vara en anledning till den svaga utdelningen i Power Play. För om vi ska vara ärliga så har han inte något särskilt bra skott, eller mer exakt: de bra vältajmade skotten från hans klubba är alldeles för få.
Aningens för uppförstorat där med Brendls brist på saknad av Brynäs. Kvällstidningsjornalist;-)