Det går inte att besöka en blogg – eller läsa en tidning för den delen – utan att mötas av summeringar av det gångna året. Föreningens hemsida har intervjuat såväl Czarnecki som Sundlöv. Oberoende av varandra drar de slutsatsen att de är ganska nöjda med lagets insats så här långt. Det är naturligtvis väldigt förutsägbart, men pojkarna i laget har onekligen gjort ett bra jobb.

Jag är inte den enda brynäsaren som är överraskad av vad laget presterat under hösten. Poängen är fler än vad många med mig trott vara möjligt och till det lägger vi prestationer mot topplag som vi inte sett på flera år. Det finns anledning att vara nöjd med prestationen, men däremot kommer det att krävas mer för att vi ska vara ett lag att räkna med även i framtiden.

Visst finns det anledning att hylla Jonathan Granström, Anders Lindbäck, Ola Svanberg och Mattias Pettersson. Fyra personer som på fyra olika sätt tar ansvar för att laget ska fungera, men det finns också anledning att blicka framåt. Då det är juletid tänker jag skriva en liten önskelista. Listan är kort.

För det första önskar jag mig högre stämning i Läkerolen. Brynäs hemmapublik beskrivs ofta som kunnig och kräsen. Det finns fog för det och jag vill inte att våra hemmamatcher ska vara lika enögda som i Timrå eller Övik. Alla Brynäsare vill dock se segrar och för spelarna har det betydelse om vi på läktarna är mer engagerade och stödjer laget till segrar. Därför önskar jag att alla besökare i Läkerolen tittar sin bänkgranne i ögonen, nickar mot varandra och sedan livligt stödjer vårt Brynäs matcherna igenom. Ska vi säga så? Bra.

För det andra önskar jag mig vinnarmentaliteten tillbaka. Brynäs har av tradition varit van att vinna. På senare år är traditionen inte lika stark och därför är det dags att skaka liv i vinnarmentaliteten. En vinnarmentalitet är inte något man ärver – det är något man skapar. Låt mig ta ett aktuellt exempel. Senast mot Djurgården hade vi våra motståndare i rejäl brygga. Brynäs var bättre i den tredje perioden och hade möjligheten att avgöra matchen och ta tre poäng. Med 30 sekunder kvar fick vi tekning i anfallszon mot ett lag som var stirrigt och oorganiserat. Vi hade möjligheten att ta en time-out, samla laget och skicka in det bästa vi hade för dagen, men inget av det hände. Signalen var tydlig. Poängen vi redan hade var viktigare än att försöka vinna matchen. Jag vill att ledare visar spelare och publik att vi alltid går för seger när vi har chansen. Alltid. Ska vi säga så, Czarnecki & co? Bra.

Som den kravmaskin jag är önskar jag mig också fler ledare på isen. Jag är överens med Sundlöv och Czarnecki om att vi i år har en lagkapten som verkligen är Lagkaptenen. Jag vill att han fortsätter vara det, men också att fler – däribland Lars Jonsson – tar steget fram och leder styrkorna på isen. Lasse är den back som har störst förtroende av alla och jag vill att han visar det mer ofta. Spelare, funktionärer, ledare, publik och sponsorer ska aldrig tvivla på vilka som leder laget. Ska vi säga så, Lasse? Bra.

På annandagen inleds några veckor som kommer att avgöra hur den här säsongen ska sluta. Nu är det upp till publik, ledare och spelare att visa vad vi vill. Nu är det dags att gå samman och visa hockeysverige att Brynäs IF är en förening för framtiden.

Nu vet ni vad jag önskar mig. Julen är snart här och därför passar jag på att önska alla en God jul och ett Gott nytt år. Vi syns i Läkerolen den 28 december!

Det är bara seger som gäller!

Erik från Sossehockey

–

Läs Eriks föregående krönika