![](http://www.brynasbloggen.se/filer/2008/11/bif-fhc-081115.jpg "Hermansson var bra, men även \")
Innan nedsläpp i matchen mot Frölunda hyllade Brynäs två personer. Andreas Dackell som spelat sin 400:de elitseriematch i Brynäströjan fick stående ovationer av en icke oansenlig del av publiken, men när Lars-Göran Nilssons vepa hissades upp i Läkerolens tak till tonerna av Brynäs hej var det däremot ingen som fortfarande satt. Virvelvinden från Vuollerim själv var märkbart rörd av de taktfasta applåderna.
Det var inte långt från lapp på luckan, hela 7 974 åskådare, men trots det infann sig inte någon mäktig stämning i Läkerol Arena; I varje fall inte till en början. Förmodligen berodde det på att Frölunda dominerade händelserna totalt i den första perioden.
Bortalaget hade uppenbarligen bestämt sig för att låta Brynäs sota för debaclet i Frölundaborg senast (0-2 mot Timrå). Man satte Brynäs i ett bastant tryck redan från första nedsläpp, men hemmalaget - som verkar ha hittat tillbaka till det fina försvarsspel man hade i inledningen på säsongen - försvarade sig utmärkt. Trots spelövertag och hela 12-3 i skott lyckas inte Frölunda skapa några högkaratiga målchanser och första perioden slutar mållös.
Eftersom forceringen inte ger något resultat mattas gästerna och Brynäs tillåts komma in i matchen. När hemmalaget sedan turligt lyckas göra det första målet i början på den andra perioden ändras matchbilden. Daniel Hermansson kommer en-mot-en med Toni Söderholm, skjuter ett skott som studsar på backen och går i en båge förbi en helt ställd “Honken” Holmqvist i Frölundaburen. I kraft av målet är det helt plötsligt Brynäs som kontrollerar händelserna.
Men trots ett massivt övertag, bland annat ett fem mot tre-läge i över en minut då Daniel Widing prickar stolproten med ett backskott, blir det inga fler Brynäsmål i mittronden. Istället kvitterar Frölunda via ett vackert handledsskott, otagbart i Markans klubbhandskryss.
Tredje perioden blir den jämnaste, men där Frölunda har de hetare chanserna. Markström storspelar dock och när matchen ser ut att gå till förlängning kommer oväntat 2-1. Jonathan Granström krigar bakom kassen och får pucken till Lars Jonsson som lyfter in pucken mot mål. “Honken” ser inget för alla spelare framför honom och pucken smiter in vid högra stolpen, eventuellt styr den på en försvarande back.
Frölunda tar ut målvakten och gör ett tappert försök, men Brynäs och Markström håller undan. Det här var i mina ögon en mycket bra elitseriematch. Det var högt tempo, många tacklingar (Sandin, Dixon och Sundqvist var härligt fysiska i sitt spel) och hög intensitet. Tro inte det som stod att läsa på text-tv. Det var definitivt inget “stillsamt möte”. Och hemmapubliken var till sist med på noterna. Segervrålet var det högsta i Läkerol Arena hittills den här säsongen.
Jag måste dock erkänna att Frölunda i den här matchen kändes som det bättre laget, speciellt i den första perioden då Brynäs inte hade mycket att säga till om. Men försvarsspelet var återigen ruskigt starkt, Markström återigen fantommässig, och turen äntligen på vår sida. Det bådar gott inför framtiden.
Kortkommentarer:
- Micke Lind fick utgå redan efter den första perioden, Czarnecki spelade då tre centrar och fyra rullande ytterforwardspar fram till den tredje perioden då han valde att toppa laget
- Emil Sandin var en av de spelare som fick förtroende i den tredje perioden. Han gick in istället för Lauritzen i andrakedjan och gjorde det med bravur. Rejält och frjedigt spel, den bästa matchen jag sett honom göra
- Brynäs nyförvärv Sebastian Lauritzen har fortfarande inte fått sitt namn på tröjan
- Tukka Mäntylä spelade lika mycket forward som back och var gästernas klart mest lysande spelare
- Daniel Hermansson avgjorde förra gången Brynäs vann över Frölunda (för ett år och tio månader sedan), då med matchens enda mål. I kvällens match var han inne på båda målen framåt (ett satte han ju själv) och inget bakåt, så han var i högsta grad inblandad i den här segern också.
- Detta var första gången Johan Holmqvist var tillbaka på hemmaplan utan att spela i Brynäströjan. Han var riktigt bra men överglänsdes av 18-åringen Jacob Markström.
- Simon Bertilsson fick chansen för andra matchen i rad och gjorde ingen besviken. Moget stabilt spel från den talangfulle junioren. Räkna med fler matcher för honom.
Mer läsning:
Kloka kommentarer som vanligt från Brynäsbloggen. Tänker lämna mina nyanser på två små saker.
Visst är det något särskilt att se den äldre delen av publiken visa den oerhörda respekten och vördnaden för Virvelvinden som man gjorde igår? Det är då jag, som bara varit med sedan 80-talet, förstår och känner stolthet över den tradition som vår förening bygger på.
Om namnet på ryggen anger något om hur nära man är spel i representationslaget är prioriteringen från materialförvaltarna riktig. Bertilsson var bättre än Lauritzen. I alla fall igår.
Glömde bort att, i likhet med dig, berömma Emil Sandin. I rätt omgivning är han årets Alcén…
Verkligen! Skönt att Emil återgått till sitt fysiska spel. Och Bertilsson, där finns potential. Särskilt minns jag en episod i den tredje perioden när han sätts under press i egen zon, men iskallt håller i pucken och drar bort en anfallare innan han levererar ett pass till en medspelare. Framgångarna i J20 har tydligen gett massor av självförtroende.