Efter två perioder av matchen mot Rögle satt jag och slipade på formuleringar: Rögle gav inte Brynäs en chans, Skåningarna var bättre i allt, Kung Jönsson sänkte Brynäs, bland annat. Sedan satte den tredje perioden igång…
Maken till vändning får man leta efter, för efter två perioder och 3-0 till Rögle var det inte bara tung uppförsbacke för Brynäs, det var ett helt berg. För Rögle var det klart bästa laget i den första perioden, 2-0 var rättvist men kunde varit mer. Rögle gav inte Brynäs en chans.
Anders Lindbäck som fick förtroendet igen att vakta kassen öppnade återigen darrigt. Första målet såg billigt ut då Anders ramlat efter en oväntad kortsargsstuds som gått rakt ut till backen Stefan Erkgärds. Denne dundrade in 1-0 förbi en på isen sprattlande Lindbäck.
Nästa hemmamål föregicks inte heller av något höjdaringripande från Brynäs andremålvakt. Kenny Jönsson gled majestätiskt in i anfallszonen, påtagligt oattackerad, och sköt ett slagskott som Anders inte lyckades styra ut i sarghörnet. Istället studsade pucken rakt ut till Mikael Gath som kunde raka in 2-0.
Misströstan. Förvisso lyfte Gävlelaget upp spelet i den andra perioden men man skapade nästan inga chanser. När Rögle istället gör 3-0 på ett självmål av Lars Jonsson var det ridå - trodde jag. Men, då slutade Rögle att spela.
Det som gjort Rögle så överlägsna i de två inledande perioderna, det aggressiva anfallsspelet, var nu som bortblåst. Brynäs tilläts ta kommandot, och när Ove Molin skjuter 3-1 fri i slottet efter ett härligt pass av Brynäs för kvällen bäste spelare, Mads Hansen, så hade en kran öppnats.
Samma femma stod även för nästa reducering, denna gång var det Mads som påpassligt stötte in returen från Lars Jonssons skott. Tiden var då 12:09 och det började kännas som att det skulle gå vägen igen. Mycket riktigt, två minuter senare, Lars Jonsson skjuter från blå och Daniel Widing vispar till och ändrar puckens rikting. Jere Myllyniemi i Röglekassen kunde inget göra. 3-3, osannolikt!
Men Brynäs var inte nöjt med det. Det tryck man hade arbetat upp resulterade i ytterligare ett mål. Lagkapten Dackell fiskar upp en puck i kortsargen, vänder upp och hittar Juuso Hiettanen som störtar fram från sin backposition. Pang, 3-4. Chocken i Ängelholm var total.
Som salt i såren fick skånelaget skador på två av sina bästa spelare: Chris Abbot och Richard Demén-Willaume fick lämna rinken, båda med befarat allvarliga skador. Jag tror jag aldrig sett en så ledset besviken tränare som Peter Johansson i efter matchen-intervjun för PPV. Tacka fan för det. Det var inte bara Rögle som räknat hem den segern, till och med Brynäs hade gett upp vilket en sprudlande glad Daniel Widing erkände direkt efter:
- Vi gick ut för att göra det bästa av tredje perioden. Det här var ju - bonus.
Widing ger också en eloge till Röglepubliken:
- Extra kul att vinna här inför sveriges bästa hockeypublik
Enormt starkt av Brynäs att återigen vända en match, och nu leder vi elitserien. Jag kan inte låta bli att gnugga ögonen när jag ser tabellen. Osannolikt gånger två.
Mer läsning:
3 kommentarer på “Osannolikt x2”