Äntligen är elitserien igång! Det tycktes även Brynässpelarna anse då de med en närmast heroisk insats lyckades besegra Färjestad efter förlängning. Men matchen hade många olika ansikten, och segern måste betecknas som ologisk.
Den första perioden började bra för hemmalaget som redan i inledningen skapade flera halvchanser. Samtliga fyra formationer fick speltid och alla stod upp bra mot Färjestads tunga anfallsspel. 7:58 kommer matchens delikatess. Micke Lind vinner en tekning i anfallszonen rakt bakåt till Juuso Hietanen som dundrar in 1-0, otagbart förbi skymmande spelare rätt upp i krysset. Den bössan vill vi gärna se avlossas oftare från den sympatiske finnen.
I den andra perioden vänder Färjestad på steken och förvandlar en annars jämn match till något som kan liknas spel mot ett mål. Scenförändringen började med ett misstag av Andersén i mittzonen som gör att Färjestad kommer två mot en. Pass och resolut avslutning av Färjestads stjärnjunior, 17-årige Marcus Johansson. Efter målet tar bortalaget över - totalt - och skapar massor av chanser med brynäsutvisningar som följd. 1-16 i skott i mittenrundan skvallrar om hur det såg ut på isen.
Brynäs verkade dock, tack vare stort spel av Jacob Markström i målet, gå till pausvila med 1-1. När Färjestad får ett powerplay med dryga 15 sekunder kvar kom vilda protester från bortalagets bås. Klockan hade fortsatt efter avblåsning. Nu händer ett par märkliga saker. Från läktarplats ser det ut som att domare Ulf Rådbjer frågar Färjestadsbåset hur många sekunder som gick. Två? Ok. Två sekunder. Sekreteriatet uppmanas hålla klockan i två sekunder.
Ett par avblåsningar senare återstår blott tre sekunder när Micke Lind inte får teka mot Rickard Wallin. Andreas Dackell får istället ta denna viktiga tekning och går in för att låsa pucken. Det verkar lyckas, men Dacke slappnar av för tidigt så att Wallin kan vinna pucken tillbaka till Jesper Mattsson som direktspelar Eero Somervuori som direktpangar in 2-1 i matchens absolut sista sekund. Snöpligt för Brynäs och Markström.
I den tredje perioden verkade Färjestad dra sig tillbaka samtidigt som Brynäs började chansa lite mer. Ett par fina powerplay i början på perioden resulterade inte, men man gav sig inte. Andreas Dackell visade vägen och efter tio minuter kom utdelningen. Dacke höll undan pucken skickligt från aggressiva försvarare i anfallszon och lyckades få iväg en skottpassning som Micke Lind styrde in bakom Reinhard Divis.
Brynäs mål tände återigen Färjestad som gick för segern men utan att lyckas. Istället kunde Brynäs knipa extrapoängen i förlängningen genom Jörgen Sundqvist som sprätte in en retur från nära håll i öppen bur. Målet måste dock tillängnas Stephen Dixon. Denne ger sig inte utan gräver fram pucken till Juuso Hietanen som skjuter ett backskott samtidigt som Stephen på transatlatiskt vis tar sig in framför Divis för att täcka. Resultatet blir en retur som Sundqvist alltså bara har att raka in.
Jag har en hel del positiva intryck från denna match. Förutom de sköna poängen så var det en fröjd att se Markström i målet. Lugn, trygg, följsam som få och stor som en jätte i målet. Inte nog med det, Jacob tog verkligen kommandot över sitt målområde och styrde bort flera farliga passningar med sin klubba. Att sedan vissa puckar har en tendens att studsa ifrån honom och bli till returer gjorde inget när Brynäs spelade ett så pass uppoffrande försvarsspel som man gjorde idag. Jag är grymt imponerad av Brynäs förstemålvakt, och är numera övertygad om att styrelsen gjorde rätt som beordrade en satsning på denne 18-åring.
En annan trevlig sak att skåda var Lasse Jonssons dominanta backspel. Han är som en korsning mellan Juuso Hietanen och Tommy Sjödin, skridskostark och med en grym blick för spelet. Lasse är verkligen den nyckelspelare Brynäs behöver. Jag håller tummarna för att han får vara fri från skador i vinter.
Dixon öppnade svagt, men kom igång på allvar i den tredje perioden. Då började han tacklas och visa lite jävlar anamma. Att han fick vara med och avgöra i förlängningen var till slut ingen överraskning.
Till sist vill jag uppmana er att läsa denna artikel på Nya Wermlands Tidning där Divis visar sin sportsliga sida: “De hade sån otrolig tur.” Från där jag satt såg jag inga hemmamål som kan kategoriseras med tur. Att lyckas göra mål i sista sekunden däremot… Nej, Divis ska inte skylla på tur, för det var inte därför man förlorade i kväll. Det gjorde man för att man inte hade den bästa målvakten.
Ytterligare läsning:
2 kommentarer på “Premiärseger mot Färjestad”