Den nya styrelsen med ordförande Bo Bylund i spetsen utfäster sig i ett nyhetsbrev på hemsidan att regelbundet informera om styrelsearbetet. Det går inte att nog poängtera vikten av att hålla föreningen Brynäs öppen och transparent, och där är styrelsens agerande utåt helt avgörande. Jag är övertygad om att nyhetsbreven kommer att bli ett mycket uppskattat inslag, särskilt om de fortsätter i samma stil som det första.

Nyhetsbrevet informerar lite ytligt om det arbete som påbörjats, men Bo Bylund avslutar det med att leverera något riktigt tungt, något riktigt viktigt:

Till sist skulle jag vilja sticka ut hakan rejält och säga följande. Brynäs fyller 100 år 2012. Nu är det hög tid att få en ny Brynäsera i svensk hockey. Och förutsättningarna finns! Vår mycket omfattande juniorsatsning ger resultat. Vi har många unga, duktiga och lovande spelare. Vi har mycket framgångsrika äldre spelare. Från styrelsens sida känner vi ett mycket stort förtroende för Niklas Czarnecki, hans tränarteam och för vårt elitserielag. Det kommer under säsongen att bli så tungt och tufft att möta Brynäs som det ska vara. Alla spelar för varandra och för laget.

Brynäs har starka traditioner med 12 SM-guld. Nu startar vi resan mot nya framgångar. I vinter går vi till slutspel, men 2012 tar vi SM-guld, senast!

En ny Brynäsera… Är det verkligen ett rimligt mål? Ja, varför inte? Stycka elefanten. Delmål 1: slutspel i år. Delmål 2: SM-guld senast 2012. Svårt? Javisst. Omöjligt? Nej. Och skulle det lyckas har vi ett positivt momentum som till slut kan ta oss hela vägen tillbaka till en dominerande position inom svensk ishockey.

Det är i tider som dessa, när vi matas med negativa bilder och uppfattningar, som vi verkligen behöver ett mål, en vision, någonting positivt att sträva mot. Någonting säger mig att Bo Bylund är den strateg och den ledare vi behöver för att samla föreningen och få den att ta sig ur det träsk vi för närvarande sitter fast i.

Det kommer inte att bli lätt, men det blir lättare om vi alla drar i samma riktning. För visst är det hög tid för “en ny Brynäsera”?