Många runt omkring mig är mycket pessimistiska när det gäller säsongens upplaga av Brynäs. Min kompis, till exempel, har tröttnat och valt att inte förlänga sin säsongsbiljett i Läkerol Arena.
- När dem får ett lag som är värt att titta på, då ska jag fundera på saken igen, säger han.

Men det är Inte bara bland mina vänner som man hittar belackare. Bengt Persson, hockeykrönikör på Gefle Dagblad och Arbetarbladet, var inte nådig i sin kritik när Brynäs valde att släppa Pavel Brendl till Ryssland. Hans krönika andas frustration och besvikelse.

Robert Pettersson på hockeysverige.se kom i veckan med en analys av årets Brynäs. Han serverar också hårda puckar.

Brynäs känns sämre i år, än det lag som var sämst i Elitserien redan ifjol, och om man inte prickar rätt med diverse halvdesperata värvningsförsök nu inför säsongsstarten, så är känslan att hoppet om att undvika kval i stora drag ligger på en 18-årig målvakt.

Skaplig press på en kille som lirat sju elitseriematcher. Och så tilldelas han ett sånt försvar till råga på allt.

Ord och inga visor. Enligt Robert är det på backsidan Brynäs har sina största problem.

Problemet för Brynäs är [...] att man valt att ställa upp med seriens kanske sämsta backbesättning framför sin orutinerade målvaktsduo.

Jag kan hålla med om att årets trupp ser mer än lovligt tunn ut, men att det är i backbesättningen vi skulle ha de största bristerna vill jag inte skriva under på. Bakom Lars Jonsson, som Robert Pettersson helt riktigt påpekar är skadebenägen, finns tillräckligt med stabilitet i framför allt Hietanen och Nolander, men också Andersén och Sundqvist håller bra elitseriestandard. Vad Ola Svanberg och Jonathan Carlsson går för ska bli intressant att följa.

Nej, jag hävdar istället med bestämdhet att det är akut centerbrist i Brynäs. Om Micke Lind får problem med sina ljumskar, som han ju brukar nuförtiden, ser det nattsvart ut med dagens trupp. Då har vi inga spelande och producerande centrar kvar. Mads Hansen i all ära, men han får betecknas som defensivspecialist. Alexander Sundström och Jonathan Granström kan vi hoppas tar ett kliv uppåt i respektive utvecklingskurva, men att tro att de skulle utgöra farliga anfallsvapen är inget annat än önsketänkande (hoppas jag får fel).

Emil Sandin är förvisso ett framtidsnamn, och Björn Danielsson kan i nödfall ta en centerroll, men inte utan att försvaga ett redan svagt anfall. Hoppet verkar stå till att Brynäs lyckas med sin AHL-värvning nu i veckan, men att hitta en förstecenter så här långt in på Silly Season kan inte vara det lättaste. Mycket riktigt så är de spelare man nu tittar närmare på - enligt en högt insatt källa i Brynäs - “inte direkt några namnkunniga spelare”.

Om så är fallet återstår bara storebrorsans förslag, att skola om Ove Molin till center. Faktiskt ingen dum idé. Ove har spelat center tidigare och gillat det, han har spelsinnet för att kunna bli riktigt bra i den rollen, och det kan behövas något nytt för att få honom att tända till efter flera svaga säsonger.

Men alla brister till trots, och min kompis får säga vad han vill, så tycker jag att det här laget är värt att se. Eller vad tycker ni? Ses vi inte i Läkerolen i vinter?

Föregående krönika: Upplagt för överraskningar.